Sidor

torsdag, september 20

Det var ett tag .....

sedan jag bloggade lite. Har haft fullt upp med jobb och svärföräldrar på besök. Det förstnämnda är mindre kul, vill inte jobba längre. Känner mig helt knäckt. Vilket är mycket märkligt då jag enbart är 29 och har arbetat som lärare i 5 år. Av dessa 5 är har jag varit hemma två. Så summan är tre år som slöjdlärare. Har alltid älskat att gå till mitt arbete. Känt glädje att göra upp olika arbetsmoment så eleverna har något att titta på. Verkligen gillat det jag har gjort, fram tills nu. Känner ingen lust av att gå dit, har ingen ork eller lust att göra saker till skolan. Allt man gör klipps sönder eller försvinner på ett eller annat sätt. Skit trist!!! Sen är dagens kids helt skogstokiga, visar ingen respekt och skiter fullständigt i vad jag säger och vad deras kompisar säger. Kan inte komma på att det var så innan jag gick på min mammaledighet.

Känns jättejobbigt att känna så. Vill inte ha det så och vill inte ändra mig som lärare. Vill inte falla ner på deras nivå och enbart skrika och gasta. Efter 6 veckor som jag nu har arbetat är jag slut, orkar inte mer eftersom lusten är borta. Det som är hemskt är att det är inte bara jag som känner så, TVÅ har redan blivit sjukskrivna. Efter 6 veckor!!! Vad ska skolorna i Sverige sluta!!! Så ni som har barn i skolan, visa att ni bryr er, kämpa på, gå med i hem och skola och engagera er i era barn. För det saknas på vår skola, engagerade föräldrar, och de få som finns förflyttar sina barn till bättre alternativ. Det är lite som skolorna i Holland, där söker man in till olika skolor. Platsar man på en bra skola har man tur. Annars hamnar man i en "B-skola". Vilken i sin tur är tråkig på många sätt och vis, mycket våld, skolkande elever, ointresserade elever och föräldrar, elever med stora kunskapsluckor av dess olika slag och trötta lärare. På dessa skolor är tyvärr de flesta av en annan nationalitet och den skolan jag arbetar på liknar just nu en "B-skola".

Usch vilket gnälligt inlägg detta blev, kände bara för att ventilera mig lite.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det du skriver. Är själv i en liknande situation, men det är nog ännu tuffare för dig som textillärare. Jag är ju klasslärare och kan påverka mer i min grupp. Även om det är jättejobbigt när man är sjuk, som jag är just nu, får höra att klassen har varit helt hopplös mot vikarien...

Thea sa...

Usch, det lät inget vidare. Nu är mina ungar inte i skolåldern än, men det börjar j uredan nu...

Förstår att det känns trist att gå till jobbet.

Jättefina grejer du sytt. Tyckte mycket om klänningen med fågeln som du matchade så snyggt med kantbandet.

Klockarbarn sa...

Fårstår att det känns jobbigt. Har alltid beundrat lärare som orkar kämpa på. Det var länge sen jag gick i skolan och det dröjer ett tag innan mina barn börjar så jag undrar om jag får en chock när det är dags.

Fina tyger du fått av din vän. jag blir riktigt avis på att du har så snälla kompisar. Jag har också snälla vänner men ingen som kommer med tyg ;-)

Jes sa...

Va trist, förstår att det bär imot att gå till jobbet. Finns inget som bryter ner en så mycket som att ha ett oinspererat jobb. Med risk för att få mothugg tror jag många av dagens föräldrar tror att dagis/skola ska uppfostra deras barn, vilket inte är deras uppgift.

Gekko sa...

Jag blir ju helt mörkrädd när du skriver så!

Var förresten i Malmö förra veckan och hade stora planer om att gå till Uni för att kolla in det du säljer där. Men med förvärkar jämt och många kompiser att träffa blev det inte av. Tyvärr! Hoppas på att få se dina grejer i Örebro snart i stället!

Majtjho sa...

Tack för era kommentarer. Skönt att höra.

Men Jes du har helt rätt, det känns lite som vi ska uppfostra andras barn. Vilket inte är mitt jobb.

Anonym sa...

Hej,
jag har under en tid besökt din blogg för jag tycker att du gör fina grejer. Du verkar vara en sympatisk person MEN jag blir ganska illa berörd när jag läser detta inlägg eftersom en ganska märklig och i mina ögon onyanserad människosyn lyser igenom.

Jag argumenterar inte emot att det skulle vara jobbigt att arbeta som lärare.

Vad jag tycker är märkligt är hur du som lärare med en högskoleutbildning kategoriserar. Jag reagerar speciellt på hur du benämner en sk B-skola och att du skriver att de flesta "tyvärr är av en annan nationalitet".

Jag kan inte riktigt förså hur man "tyvärr" kan vara av en annan nationalitet/etnicitet.

Låt mig också upplysa dig om att nationalitet/etnicitet och uppförande inte har med varandra att göra.

Du kanske bara var trött när du skrev det och formulerade dig lite slarvigt. Låt oss hoppas det.

För med en sådan människosyn gör du kanske bäst i att inte jobba som lärare.

Hälsningar från Greta som också "tyvärr" är av en annan etnicitet.

Majtjho sa...

Hej Greta.

Jag har absolut inget emot människor som kommer från andra länder. Absolut inte. Den skolan jag arbetar på har en väldigt stor del barn med olika nationaliteter. Det jag menar i mitt inlägg var att tyvärr så hamnar de flest med annan bakgrund i en "b-skola" (i Holland) Med order Tyvärr så menar jag att det är fel. Man ska ha lika regler för alla. kanske skulle formulerat mig annorlunda.

När jag sedan sa att den skolan jag arbetar på liknar en "b-skola" står jag fast vid. Lite resurser, mycket våld. Saknar vikarer då och då. Att inte de barn som behöver hjälp får hjälp tycker jag visar på en "b-skola". Man satsar på annat. Reonerar att det inte finns möjlighet.

I Sverige säger man att alla barn under skolåren har rätt till hemspråksundervisning. Denna undervisningen ska stadsdelen själv bekosta. De flesta skolor har idag inte den resursen att ge elever runt om i landet. Att det sedan klagas på att inte de klarar svenskan är ett stort problem. Dessa elever hade klarat av svenskan mycket bättre om de hade fått hemspråksundervisning.

Den stadsdel jag arbetar i satsar inte på hemspråk. Allt handlar om att man ska satsa från början istället för att ta itu med problemen när de blir störst. Rätt hjälp från början till alla.

Anonym sa...

Hej och tack för ditt svar.

Det låter rimligt det du skriver. Tyvärr är det så att ilska och frustration över en situation lätt kan bli missriktad, vilket jag upplevde i ditt inlägg. Det är bra att du klargjorde vad du egentligen menade.

Skolans stora problem började, enligt mig, när skolan gick över från att vara statlig till kommunal. Att lägga ut ansvaret på kommunerna kanske var en god tanke i sig men inte särskilt fungerande med tanke på kostnaden och ansvaret. Följden blev ju att skolor i "rika" kommuner blev bättre och i "fattiga" sämre.

Och detta med friskolor har ju inte gjort det hela bättre heller eftersom kommunen ÄNDÅ måste kunna garantera eleven en skolplats om friskolan t ex skulle gå i konkurs (vilket har hänt). Alltså utsätts kommunen för en ännu högre kostnad när den skulle kunnat använda resurserna till annat.

Ur ett personligt/individuellt perspektiv kanske det är jättebra att få gå i friskola. Men om man ser det ur ett samhälleligt perspektiv så är det mindre bra. Och det är ju förstås en jättekomlicerad situation, för man vill ju det bästa för sitt barn. Det vill väl alla bara att vissa inte har möjlighet till det.

Hälsar
Greta